Tågfilm och tåglitteratur - Kupé nr 6

Just nu läser jag Kupé nr 6 av Rosa Liksom, för ett tag sedan såg jag filmen och jag gillar både boken och filmen. Kanske för att jag gärna hade velat åka Transsibiriska järnvägen men inte kom iväg, och så kom kriget.

Handlingen utspelar sig på 1980-talet, i ett sönderfallande Sovjetunionen och såväl film som bok riktigt osar av det som jag förknippar med Ryssland. Det är lökstinkande brännvin, iskyla, vodka i massor och te. Tåget tuffar fram med det väldiga Moder Ryssland som fond och utanför gömmer sig björnar och vargar. I kupén finns Laura, en finsk arkeologstudent på väg för att se hällristningar eller grottmålningar i Murmansk samt Ljoha, en grov vodkapimplande rysk arbetare. Laura/flickan har ingen önskan att dela kupé med Ljoha, som frågar om hon ska åka iväg för att sälja "fitta" och även försöker få till det med henne, men hon har inget val. Jag får veta av ChatGPT att på Transsibiriska Järnvägen kan man få dela kupé med en person av motsatt kön om man inte aktivt bokar en egen kupé, det är en del av "reseupplevelsen". Jag inser att jag inte skulle vågat mig på en sådan upplevelse själv när jag ser filmen och läser boken. Men trots deras olikheter och Lauras rädsla för Ljoha, växer någonting fram. Jag ska inte berätta mer här men tycker att både bok och film är intressanta och fångar mig. Inte minst för att de utspelar sig på ett tåg, men också för att de på får mig att känna mig som att jag är där. Jag ser skogen susa förbi, jag hör samovarens kluckande och dunket mot rälsen, till och med den stickande stanken på toaletten. Det är också fascinerande att läsa om Ryssland, ett land som är så knepigt, med stor kultur och samtidigt så destruktivt. Det är tråkigt att det gick som det gick med "glasnost" och att vi befinner oss där vi är idag, annars hade jag kunnat få göra samma resa. Och för dig som är ute och reser med tåg, oavsett var, rekommenderar jag Kupé nr 6.